Grattis Roland!

Foto: Hans Danielsson

Jazz- och folkmusikern Roland Keijser, med rötterna i Grängesberg och med stark anknytning till bygden, har tilldelats Christer Boustedts jazzstipendium för 2015. Christer Boustedt var en av Sveriges främsta jazzmusiker som alltför ung avled 1986. För allmänheten är han känd från filmen ”Sven Klangs kvintett”.

Motiveringen för stipendiet lyder:

För Rolands känsliga och fantasifulla musicerande på tenorsaxofon och diverse olika orientaliska instrument. Han har spelat i åtskilliga grupper som Arbete och Fritid, Blå Tåget och Kejsarens nya kläder. Periodvis har Roland befunnit sig i Marocko och Turkiet och spelat och nedtecknat orientalisk musik. Roland är mycket aktiv och bidrar i hög grad till det svenska musiklivets vitalitet.

Gullinpriset 2017

2017 års Lars Gullin-pris har tilldelats saxofonisten, klarinettisten, flöjtisten och kompositören Roland Keijser, född 1944, uppvuxen i Grängesberg och sedan många år bosatt i Uppsala.

Roland Keijser har obehindrat rört sig mellan olika genrer och stilar utan att förlora sitt personliga uttryck. Han har en lång och brokig musikerbana bakom sig i flera grupper och sammanhang sedan 1960-talet och spelat såväl progressiv rock som världsmusik, svensk folkmusik och jazz. Som få andra har han en enastående förmåga att kunna knyta ihop skilda musiktraditioner på ett naturligt och självklart sätt, och att hitta övergångarna mellan det som förenar musik från olika kulturer. Detta präglar också hans eget komponerande. Keijser är musikanten som lika gärna spelar amerikansk jazz, traditionell folkmusik från Marocko eller Dalarna, och gör det med den djupaste kunskap om musikens innersta väsen. Att verkligen kunna improvisera och virtuost traktera alla de instrument som han behärskar kräver gedigen musikalitet. På sitt huvudinstrument, tenorsaxofon, tillhör Keijser sedan flera decennier en av landets främsta jazzmusiker, väl förtrogen med musikformens olika uttryck.

Lars Gullin Sällskapet (LGS) står bakom Gullipriset som har delats ut sedan 1997. Priset består av ett stipendium på 20 000 kronor, finansierat av Laila och Charles Gavatins Stiftelse för Jazzmusik samt en statyett av den gotländska konstnären Stina Lindholm finansierad av Region Gotland. Pristagaren medverkar också vid två konserter i Sanda kyrka på Gotland och vid en konsert på jazzklubben Munkkällaren i Visby. Priset delas ut vid konserterna i Sanda, första söndagen i juli.

Förslag till pristagare lämnas till Orkesterjournalen (OJ) eller LGS och ligger till grund för beslut av LGS:s styrelse. Priset ska ges till en musiker, kompositör eller arrangör som verkar i Lars Gullins anda. I februari-mars meddelas vem som blir årets Gullinpristagare. Du kan föreslå pristagare genom att endera mejla till jazzsandberg@orkesterjournalen.com, till info@gullin.net eller skicka ditt förslag till OJ, Hornsgatan 103, 117 28 Stockholm.

Roland finns inte längre med oss

Roland avled den 25 januari 2019 efter en kort tids sjukdom i en ålder av 74 år. I Dala-Demokraten skrev Thomas Fahlander följande minnesord:

Han föddes i Mockfjärd i Dalarna och växte upp i Grängesberg. Vid 15 års ålder kom han med som klarinettist i Grängesbergs orkesterförening. Gruvsamhället hade länge varit en plats för folkbildning och kulturell strävan. Åke Bengtsson hade varit turnerande oboist tills han lockades att slå sig ner i Grängesberg för att ta hand om orkestern.

Roland blev en av de späda plantor som kom i Åkes hand. Med tenorsaxofonen som huvudinstrument bildade han därefter Roland Keijsers kvartett där Åkes son Mats G Bengtsson ingick. På det gick de vidare och bildade den progressiva musikrörelsens flaggskepp Gunder Hägg som senare blev Blå tåget. Roland rörde sig sedan sömlöst mellan jazzens Charlie Parker, Sonny Rollins och fiolspelmannen Lejsme Per.

I proggruppen Arbete & Fritid blandades folkmusik, rock och jazz och gruppen banade väg till genren World Music. Där fanns ännu en vän med från Grängesberg – Tord Bengtsson, Mats G:s bror. Roland spelade alla tänkbara blåsinstrument och kunde också sitta in vid pianot.

I Rolands omfattande diskografi finner vi LP-skivan Forsens låt från 1975 med fiolspelmannen Anders Rosén där Roland spelar sopransaxofon. Instrumentet var helt nytt i dessa sammanhang men Roland öppnade upp inte bara en dörr utan flera vilket gjorde att svensk folkmusik idag inte bara klarar av att härbärgera fiol och nyckelharpa utan också en mängd andra instrument.

Tenorsaxofonen var trots allt hans främsta instrument – den blöta tonen var hans röst. In i det sista, mindre än en vecka före sin väntade död mötte Roland publiken med tenoren. Roland Keijser valde inte den breda vägen.

Roland valde den andra vägen.

Sann spelman får låten att bli vägvisare och kompass.

Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus,
bleka stjärnor blinka fattigt från sin sky.
Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus,
går en sång över näckrossållad dy.
Och stormen sjunger svart och vitt
och i skum kring Härnaön
sjunga vågorna om ödemarkens nöd.
Över svarta vreda vatten spelar natten upp till bön,
ty en spelman och en drömmare är död.